16 april 2008
Jag råkade ut för ett problem häromsistens, vars lösning så här i efterhand ter sig tämligen självklar, men som just då vållade mig mycket huvudbry.
Jag hade precis rengjort och avkalkat min espressomaskin1 och upptäckte att kaffet plötsligt blev en smula underextraherat. Jag gjorde då som jag brukade, nämligen ökade malningsgraden2. Dagarna gick och för varje gång jag drog en dubbel espresso ökade jag malningsgraden ytterligare en smula, då jag inte tyckte creman blev helt optimo.
I helgen lyckades jag plötsligt inte extrahera något som liknade kaffe över huvud taget. Istället fylldes kopparna av en svartblaskig parodi, som var helt odrickbar. Förbryllad undersökte jag den använda kaffepucken och såg fyra djupa gropar, där jetstrålarna från bryggruppen skjutit ner. Jag anade att jag drabbats av det som på engelska kallas channeling (kanalbildning), dvs. vattnet fördelas inte jämnt över pucken, utan bildar gångar genom den. Vattnet tar sedan den enklaste vägen, vilket leder till en utebliven extraktion.
Lite googlande ledde fram till en trolig orsak. När jag hela tiden ökade malningsgraden minskade volymen av det kaffe som hann malas, vilket ledde till en puck som efter tampning var alltför låg. En för låg puck ger för stort utrymme under bryggfiltret, vilket leder till jetstrålar och kanalbildning.
Efter att ha minskat malningsgraden betydligt var jag tillbaka på en lagom hög puck och en perfekt extraktion.
1 En Ferrariröd Innova (numera Ascaso) Dream ↩
2 Jag försöker öka reproducerbarheten genom att göra malningsgraden till den enda variabeln, medan jag håller malningstid och tampning konstanta. Se denna text. ↩
Joakim Hertze är en nybliven småbarnsförälder och läkare, med inriktning mot hjärnvetenskap. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom, däribland film, kaffe, psykiatri och Apple. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…