30 juni 2006

Kvarnar från Innova - kompetenta trots onödiga missar

Ascaso tillverkar inte bara sjyssta espressomaskiner, såsom Innova Dream, utan gör även matchande kvarnar av bra kvalitet. En bonus är att dessa tillverkas i samma färger som nyss nämnda maskin, vilket förhöjer den estetiska upplevelsen i köket.

Innova i-1 och Innova i-2 är båda mycket kompetenta kvarnar, vilket förhöjer kaffeupplevelsen på ett mycket påtagligt sätt för en glad amatör som jag själv. Om man en gång har smakat skillnaden mellan en espresso bryggd på nymalda bönor och en som framtvingats ur veckogammalt kaffepulver finns det helt enkelt ingen väg tillbaka.

Innova i-1, som i Sverige säljs för strax under 3000 kronor, är en kvarn med ett plant malverk i mässing, vilket maler med 700 rpm. Kvarnen har en angenämt steglös inställning av malningsgraden och det finns en möjlighet att välja till en elektronisk timer för en konsekvent malmängd. Det senare är dock inte nödvändigt, då det går precis lika bra med ett armbandsur med sekundvisare. Jag maler själv alltid i trettio sekunder och justerar endast malningsgraden mellan olika bönblandningar. Resultatet blir helt enkelt fantastiskt.

Lillebror i-2, som säljs för en tusenlapp mindre, har ett koniskt malverk i en ram av plast och maler med 1200 rpm. Detta genererar förstås lite mer friktionsvärme, vilket åtminstone i teorin är något som kan påverka kaffekvaliteten på ett negativt sätt. Vad jag har hört är emellertid även denna kvarn något att räkna med för en hemmabrukare.

I sina standardutföranden levereras båda kvarnarna med en uppsamlingspip i genomskinlig hårdplast, vilket leder det nymalda kaffet rakt ner i greppet. Det är inte helt enkelt att få allt kaffe där man vill ha det och man får nog tyvärr räkna med kaffepulver i en liten radie kring maskinen. Om man vill kan man istället välja till ett uppsamlingskärl, med vilket kaffet portioneras ut i greppet. Det senare är säkert mer städat.

Materialvalet i just standardpipen kan nog inte sägas vara ett av Ascasios mer inspirerade; det tog inte många dagar innan kvarnens vibrationer skapade sprickor i plasten, vilka har vuxit efterhand likt en spricka i en vindruta. Så vitt jag förstår är jag långt ifrån ensam om detta — min lokala kaffehallick vittnar om kunder där pipen spruckit i flera delar. Hade det inte varit smartare — om än mindre snyggt — att använda sig av en pip i metall? Det påstås hur som helst att man kan minska risken för sprickbildning genom att lossa på de skruvar som håller pipen på plats, men det har gjort liten — eller ingen — skillnad för mig.

På minuskontot ligger även att man tycks ha svårt att leverera rätt prylar från lagret i Spanien. Jag fick vänta fyra månader på en röd i-2, varefter jag fick en röd i-1 till det billigare priset. Bra för mig, klantigt av tillverkaren. Nu har jag väntat två månader på en ersättningspip, då den jag har nog inte håller länge till. Är det dags att se över logistiken, Ascasio?

Arkiverat under: Teknologi · Kaffe