9 maj 2006
Finns det skomakare värda namnet i vår moderna värld? Jag köpte ett par trevliga flip-flop sandaler på rea i Köpenhamn för två år sedan, trots att de inte passade helt klockrent. Eftersom sandalerna var gjorda av läder inbillade jag mig att det skulle vara en smal sak för en skomakare att justera.
Förra sommaren (jag hann inte den första säsongen) slog jag upp ”skomakare” i telefonkatalogens Malmödel och satte iväg på en liten lokal turné. Till min förvåning var det ingen som ansåg sig vara man (eller kvinna) för jobbet. Tydligen var man tvungen att lossa sulan, korta remmarna, sy om en söm och sedan sätta fast sulan igen. Just det där med att sy sömmen ansågs bara en skomakare i Malmö klara av, men hans butik på Amiralsgatan hade bara öppen på vardagar varför det hela fick bero även den sommaren.
I går gick jag äntligen dit med mina sandaler för att sätta mitt sista hopp till denna superstjärna till skomakare. Skyltfönstret var fullt av gesällbrev och diplom, vilket i mitt sinne lovade gott. Det visade sig dock alltför snart att inte heller denna man kunde tänka sig att anta utmaningen. Det var alldeles för svårt och skulle kosta mig alldeles för mycket pengar om han skulle försöka sitta om sy sömmar för hand.
Inte så måttligt irriterad gick jag hem med mina sandaler och löste problemet själv. Det tog ett par timmar och gav mig blåsor på fingrarna, men sandalerna passar nu perfekt.
Min fråga lyder som följer: Borde man få lov att kalla sig för ”skomakare” om man inte ens klarar av att justera ett par skor? På sin höjd borde man få ha ”omklackare”, eller ”skoputsare”, på skylten. Vart är världen på väg?
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…