17 april 2006
King Kong. Peter Jacksons mastodontremake av Cooper & Schoedsacks klassiker från 1933. Jackson gör vad han ska och levererar en välpolerad matinéupplevelse av det längre slaget. Faktum är att jag tror den skulle vinna en hel del på att man klippt bort en timmes CGI-extravaganza i mitten. Det finns en gräns för hur mycket läskiga insekter och dinosauriekapplöpning man orkar med.
Narnia: Häxan och Lejonet. Filmatiseringen av C.S. Lewis eskapism om fyra syskon som flyr undan kriget och ramlar genom en garderob till en annan värld. Berättelsen engagerar knappt över huvud taget och det hela blir lite för mycket av ett bibliskt zoo.
The Corpse Bride. Tack Burton, det här är underhållning! I mina ögon en mer elegant historia än ”The Nightmare before Christmas”, kanske för att man hållit igen något på sång och dansnumren.
The 40 Year Old Virgin. Steve Carell som den fyrtioåriga actionfigursamlaren som aldrig fått till det i bingen. Denna film bjuder på en del sanslösa bottennapp, men också en del pärlor. Jag skrattade tills jag grät när han fick sitt uttalat behårade bröst vaxat till ett schackbräde. Klart högst FOPM under 2005.
Capote. Philip Seymour Hoffman som den besynnerliga författaren Truman Capote. Vi får följa den senare under ett par år när han bevakade mordet på Kansasfamiljen Cuttler och skrev romanen ”In Cold Blod”. Lågmält, kompetent och fullkomligt lysande.
Wallander: Mastermind. Som vanligt tätt och spännande, även om jag retade mig en hel del på Krister Henrikssons famlande och svamlande kriminalkommissarie. Lustigt att hela Ystads poliskår snackar rikssvenska…
1Jonas Bergenudd skriver:
Ang. Mastermind: Jag retade mig på samma sak när det gällde filmen Noll Tolerans. Nästan ingen i hela Göteborgs poliskår snackade göteborgska…
Tråkigt…
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…