24 april 2006
Bland choklad, blåbär och Harar Mocca
Harar Mocca är inte en espressoblandning, utan beteckningen på de bästa av de torrprocessade naturliga kaffebönorna från Etiopien. De torkas med fruktköttet på, vilket lär de dem en behaglig atmosfär av blåbär. Dessa bönor är tydligen en favorit hos Anne Lunell, exilhelsingborgaren som vann Barista Cup 2006.
Om man sticker ner näsan bland ännu omalda bönor registrerar man omisskännliga toner av mörk choklad och möjligen även lite vanilj. Väl i koppen doftar emellertid kaffet betydligt mer anspråkslöst — vilket förstås var något av en besvikelse. Creman är av medeltjocklek, med en ljust brun färg som hos gräddkola. Helt i sin ordning, med andra ord.
När man sedan smakar på kaffet noterar man inledningsvis en liten trevlig sötma innan själva kroppen rullar in över tungan. På toppen av denna våg rider åter små försynta chokladtoner, men alls icke av samma tydlighet som innan malningen. Några blåbär kan inte jag känna, men så är jag också blott en glad amatör.
Med kaffets kropp följer en fruktig syra, vilken kittlar tungans sidor innan den i följer med in i eftersmaken. Den senare är av medellång karaktär och går med en tydlig beska, vilken nästan går över i något obehagligt efter ett par minuter.
In alles är en espresso bryggd på Harar Mocca således en trevlig, om än inte en omvälvande, upplevelse. Det skulle vara intressant att smaka på en förfärdigad av Anne Lunell. Kanske hade jag då fått anledning att revidera min åsikt.
Betyg: 3/5
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann.