10 mars 2006
Sydsvenskan skriver idag om att Region Skåne (landstinget här nere) funderar över att införa ett bonussystem för läkare som kan tänka sig att arbeta hårdare under ordinarie arbetstid. Modellen hämtar man från Karolinska i Stockholm, där man på avdelningen för klinisk patologi/cytologi omvandlat budgeten för fyra vakanta tjänster till en bonuspott för den som får extra mycket gjort. Man motiverar detta som ett sätt att få ut ”det där lilla extra” av de som kan prestera. Malmö läkarförbund tycks förhålla sig skeptiskt avvaktande i frågan.
Jag känner mig lite kluven här. Visserligen är jag för att det skall löna sig att arbeta, men jag ser minst två svårigheter i detta resonemang. För det första: detta tänkande förutsätter att det i dag finns luft i systemet och att det går omkring en massa läkare och presterar under sin kapacitet. Jag tror inte att detta är en stor artikel. I dagens slimmade organisation finns det enligt min uppfattning mycket lite extra att hämta in och jag tror jag att ett sådant bonussystem enbart uppmuntrar till att man kör sig i botten. För det andra: hur mäter man vilka läkare som presterar extra mycket under ordinarie arbetstid? Är det hur många patienter man hinner riva av på åtta timmar? Är det hur nöjda dessa patienter är? Är det hur många spaltmeter journal man hinner diktera?
Vore det inte bättre att landstingen använder dessa bonuspengar till att utbilda nya specialistläkare? I Region Skåne har man fram tills för någon vecka sedan haft anställningsstopp, trots att det bevisligen har rått en faktisk brist på läkare. Se bara på patientköerna.
Detta utesluter inte att det skall löna sig att vara kompetent och effektiv, men detta borde istället komma till uttryck redan i grundlönen.
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…