24 mars 2006

Citera med gott samvete

I CAP&Design 2/2006 informerar juristen Bechir Eklund (är det samma snubbe som spelar i Infinite Mass?) om hur lagstiftningen kring citat fungerar — något som åtminstone känns relevant för det jag själv spikar upp på nätet. Rätten att återge delar av verk beskrivs i 22 § i lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, URL. Den lyder:

Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.

Således finns det alltså tre kriterier för att få återge delar av ett verk:

1. Verket skall vara offentliggjort, dvs. det skall lovligen ha gjorts tillgängligt för allmänheten.
2. Citatet skall vara utformat i enighet med god sed, vilket förstås oftast beror på syftet med återgivandet. Citatet får inte användas enbart för att göra det egna verket mer attraktivt eller mer läsvärt, då detta inte anses motiverat av ändamålet. Eklund understryker att en ”sedvänja” i detta sammanhang inte nödvändigtvis är det samma som ”god sed”.
3. Citatet får inte vara alltför omfattande. Vad som är en godtagbar omfattning beror naturligtvis också på syftet med återgivandet, vilket förstås gör att citaträttens omfattning varierar från fall till fall.

Personligen får jag nog bekänna att jag frekvent brutit mot punkt 2 i trötta stunder då det känts enklare att klippa och klistra ihop inlägg från olika källor istället för att faktiskt knåpa ihop en egen text. Skärpning där, alltså. Från och med nu skall jag enbart använda citat som diskussionsunderlag för mina egna ståndpunkter.

Det finns väl ingen lag som reglerar hur man refererar andras verk?

Arkiverat under: Litteratur & skrivkonst