9 december 2005
Men böckerna doftar ju inte på nätet!
Ingen gillar internetbokhandlar mer än jag. Hur kan man inte uppskatta ett enormt utbud bokstavligen vid ens fingertoppar och till priser som ofta ligger långt under IRL-boklådor? Personligen har jag icke desto mindre ett behov som Bokus, AdLibris och dess kusiner aldrig kan tillgodose; det handlar om att kunna se, känna och dofta på böckerna i verkliga livet.
Jag var på Hamrelius Bokhandel här i Malmö häromdagen och strök omkring i deras ”loungeavdelning” på andra våningen. I ljuset från en takkrona kan man där slå sig ner i en skön skinnfåtölj, bläddra i några av de vackra konstböcker som ligger framme för ändamålet och helt förlora sig i den visdom som omger en. Det är en svårslagen känsla när bibliofilin översvämmar sinnena och det kan åtminstone få mig att glömma den tristaste av vardagar.
Dilemmat uppstår när det sedan är dags att verkligen betala för sin läsning. Efter att ha kollat in den bok jag vill ha går jag nämligen hem, slår på datorn och beställer boken över nätet. Jag läste någonstans att våra hederliga bokhandlare håller på att knäckas av konkurrensen från cyberrymden och det är inte svårt att förstå. Jag tror nämligen inte att jag inte är ensam om mitt snyltarbeteende.
Frågan är hur traditionella bokhandlare skall kunna konkurrera med ett nytt sätt att bedriva affärsverksamhet; ett sätt som inte kräver stora lager och som inte kräver personal på samma sätt. Inte behöver de hyra en lokal vid något affärsstråk heller. Hur gör man om man inte kan sänka priset till samma nivå? Svaret är som vanligt att man måste hitta det där lilla extra — i det här fallet det som ett besök på Bokus inte ger. Mer personlig service? Små föreläsningar? Designerkaffe? Ett husband?
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann.