14 november 2005
Via Corante-bloggen ”Idea Flow”:http://www.corante.com/ideaflow/archives/2005/11/10/bipolar_children_more_creative_than_other_kids.php läser jag en rapport från Stanford University School of Medicine, där forskare för första gången belägger ett samband mellan kreativitet och bipolär sjukdom (populärt kallad ”manodepressiv sjukdom”) hos barn. Man har där sett att barn till föräldrar med denna affektiva sjukdom fick högre poäng på ett s.k. creativity index (en skala som mäter kreativitet) — även om barnet självt inte hade besvär.
Det sägs ju att det går en tunn gräns mellan geni och galenskap och det här är väl kanske ett belägg för den känslan. Sant är väl att stor konst har en tendens att födas ur stor vånda, vilket egentligen är en smula besynnerligt. Varför är ångest egentligen ett bättre kreativt bränsle än lycka och harmoni? Kanske går välbefinnande inte att återge utan att det blir plastigt på ett obehagligt tyskt reklamfilmsvis.
1stone skriver:
Hur mäter man kreativitet? Som man mäter får man resultat är kanske statistikens adelsmärke. Sedan ska data tolkas och tolkningen färgas av den som beställde undersökningen och hur frågorna formulerades. Hur man än vrider och vänder på svaret så kan man aldrig hitta den opartiska frågan…
/Stone
Joakim skriver:
Det här med att fånga människors egenskaper med trubbiga mätinstrument har ju alltid varit psykologins och psykiatrins svårighet. Jag har igen aning om hur kreativitet har mätts i denna undersökning och om hur väl det man mätt korrelerar med det vi till vardags tycker är kreativt. Däremot tycker jag det är tämligen klart att lidande är en större drivkraft inom framgångsrik konst än lycka och välmående.
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…