7 november 2005
För någon vecka sedan såg jag för första gången filmatiseringen av Jan Guillous självbiografiska (verkligen?) bok ”Ondskan”, med en stel ”Andreas Wilson”:http://imdb.com/name/nm1270590/ i huvudrollen. Mycket kan sägas om den filmen, men den aspekt jag tänker på i detta sammanhang är den vidriga form av kamratuppfostran, pennalism och allmänt svineri som tycks uppstå när ungdomar — och framförallt då unga män — får grassera fritt utan vuxen övervakning.
Jag är själv sprungen ur ett hobbysocialistiskt hem i undre medelklassen och har, förutom en djupt rotad skepsis för kommunism som samhällsmodell, fått med mig en sund misstänksamhet mot elitistiska sammanslutningar av alla de slag. ”Andreas Ekström”:http://www.andreasekstrom.se/, ni vet han som nyligen intervjuade Intressant-Johan, skrev i maj 2002 en artikel i Sydsvenskan om ”hermiterna” på ”Thomanders”:http://susning.nu/Johan_Henrik_Thomanders_studenthem i Lund. För mig som pluggat i denna lärdomsstad och under många år haft fördomar om vad som egentligen försiggår innanför väggarna på detta berömda studenthem var det väldigt spännande att läsa detta reportage. Jag får väl säga att den inte direkt ändrade min gamla ingrodda uppfattning om denna ”boys club”. Läs artikeln och bilda er en egen uppfattning.
Surt sa räven om rönnbären? Det är möjligt. Men jag skulle aldrig överleva sju års plugg i en korridor med en dusch och tre gemensamma toaletter.
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…