21 mars 2005
Ray Charles – en sista dödsryckning
Jag inser att ovanstående rubrik är plump, okänslig och direkt tarvlig – ändå kunde jag inte motstå den. Skivan Genius Loves Company har på sätt och vis lanserats som Rays avskedsgåva till fansen och det är väl fint och kärt på alla sätt. Synd bara att skivan inte är något vidare. Visst finns här pärlor, såsom duetter med Norah Jones, b b King, Nathalie Cole och Van Morrison, men på det hela taget rör det sig i mina öron om översymfonierad smörja. Ray Charles har genom sin långa karriär stått för pålitlig kvalitet och en inlevelse som går utanpå det mesta, men på denna skiva tycks åldern ta ut sin rätt. Rösten bär inte längre och tolkningarna av kända smörstandards blir mestadels platta och trötta, vilket på det hela taget faktiskt bara ger ett tragiskt intryck. Detta är inte den skiva jag vill komma ihåg legenden Ray Charles ifrån.
Jag lyssnade på denna inspelning i form av ett 5.1 SACD-spår, vilket var en intressant upplevelse då skivan bland annat vunnit en GRAMMY som bästa surroundalbum. Vid mixerbordet tycks man ha bestämt sig för att placera lyssnaren någonstans mitt på scenen, med vokalisterna framför en och orkester och solister spridda runt omkring en. Upplevelsen var rätt häftig, men till min förvåning upptäckte jag att man faktiskt kan konstra till det här med surround för mycket. När gitarr-riffen ven som bäst kring skallen satt jag faktiskt och längtade efter en riktigt schysst stereoinspelning, något som tidigare aldrig hänt mig.
1Henrik Sundström skriver:
Jag som är en väldigt blyg person och på konserter gärna drar mig undan lite, för att söka intryck i motsats till uttryck, i ett hörn eller vid en pelare eller i baren el dyl skulle ju få rampfeber av att lyssna på en så’n däringa inspelning!
”Översymfonifierad” var ett intressant ord!
Jag såg Ray för några somrar sedan nere vid västra hamnen i Malmö, i närheten av Turning torso, och det var en intressant ljudupplevelse eftersom där var en hel symfoniorkester som höll på att blåsa bort i stormen, med ljud och allt! Sällsamt…!
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann.