1Jerry skriver:

Jag har själv erfarenhet av terapi och samtal med psykolog under en tid. Före hade jag en liknande inställning som Inde, men jag mådde så dåligt en tid och på något sätt så gav jag det en chans. Tala om förändring och en helt annan bild. Idag tackar jag att Cipramil och psykologer finns!!

Kanske är det så att Inde fortfarande har en bit kvar ner till “botten”? Först där så har man inget val och måste ge det man förakter eller inte tror på en chans.

Skickat 23 november 2004, 22:32 #

2Annica Tiger skriver:

Det jag reagerade på var det där med att om psykologen var ful så och att om man vill ha en snygg dito så är det ett berättigat krav. Hur kan han ens tänka i de banorna? Han kan väl blunda under terapisessionerna tills han lärt sig att utseendet inte spelar någon roll?

Annica

Annica

Skickat 24 november 2004, 01:37 #

3Tommy Andersson skriver:

Har tyvärr inte läst artikeln, men händelsen i Göteborg för ett par dagar sedan då brottaren Micke Ljungberg sökt hjälp på sjukhuset men ändå “tilläts” begå självmord innanför väggarna aktualiserar en del frågor tycker jag.
Beror det enbart på underbemanning pga politiska prioriteringar eller finns det nåt annat grundläggande fel som gör att sådana saker kan tillåtas hända?

Skickat 24 november 2004, 05:02 #

4Hjalmar skriver:

Jag har läst Jonas Inde’s “bok”, “too fast for love” när han och Martin Kellerman (anledningen till att jag köpte den) roadtrippar genom usa. Skriven efter hans självmordförsök.
I en mening är sammanfattningen: köp den inte, läs den inte, rör den inte.

Det är den absolut värsta smörja jag har läst, funderar allvarligt på att skicka tillbaka den till förlaget försedd med smädelser mot Kartago/Jonas Inde. Jag förstår inte hur i helvete dom kan ge ut något så värdelöst. Det är en enda lång vältring i hans depression och ångest, helt utan verklighetsförankring eller nån slags mening. Att han tycker att hans psykolog är ful går rätt så väl i takt med resten av hans ideal. Det är mycket “knulla småtjejer” och att hävda sig inför läsaren om sexuella erövningar

Skickat 24 november 2004, 06:24 #

5Joakim skriver:

Tommy: Jag känner tyvärr inte till detaljerna kring Ljungbergs tragiska bortgång. Generellt kan väl dock sägas att även människor med depression vårdas på frivillig bas; det krävs egentligen en så svår nedstämdhet att självmord är nära förestående för att man lagligen skall kunna vårda en person mot dennes vilja. Det är dock en människa, som du och jag, som måste göra bedömningen om denna gräns är passerad och här finns det förstås utrymme för misstag. En vård under hård besparing och knappa resurser gör att riskerna för sådana här misstag förstås ökar markant. Om man inte har sett självmordet skymta i farstun har man idag på de flesta ställen ingen möjlighet att “punktmarkera” patienten för att förhindra självskadebeteende.

Annica: Visst är det omoget! Hans resonemang är emellertid vanligare än man tror…

Hjalmar: Jag kommer inte att röra boken överhuvudtaget. Jag lovar.

Jerry: Du har kanske en poäng där. Aversion mot mediciner som “påverkar hjärnan” är annars inte så svår att förstå. “Ett piller som påverkar magen förändrar ju inte ens personlighet, men det måste ju en medicin som slår mot hjärnan göra.”

Skickat 24 november 2004, 14:35 #

6Anders skriver:

Angående boken “too fast for love” så diskrediterar “Hjalmar” den lite väl mycket. Visst är det en del introvert psykobabble litania men att den skulle sakna helt “verklighetsförankring” eller “mening” håller jag knappast med om, det är att GROVT förenkla och smutskasta både den litterära ansatsen och JI som person.

Smädelser rimmar kanske med din livssyn, istället för att försöka förstå en person som kastat sig igenom ett fönster på tredje våningen. “idealen” som du felaktigt tillskriver JI passar sålunda perfekt ihop med din smädartaktik. Vadan denna aggression?

Sen är det en del intressanta åsikter han i egenskap “konsument” av psykvård framför, och “scenariot” att vissa patienter skulle fördra att öppna sig framför en snygg tjej, är knappast ett uttryck för sexism, ej heller så präglas kvinnosynen i boken av en sådan eller hans LITTERÄRA persona som han driver i “too fast for love”, Texten kryddas och överdrivs både litterärt och kan man misstänka i självterapeutiskt syfte.

Om man har sett hur en svartsynt depprimerad själ KAN låta och jämför det med “too fast for love” så får man persepktiv något som signaturen Hjalmar borde försöka att skaffa sig.

Att övertron för psykofarmaka är utbredd och klandervärd råder det ingen tvekan om och att longitudinella studier saknas är inte heller kontroversiellt. Ta till exempel jämförelsevis selektiv intervention med anvancerade metoder innebärande tex prefontal leukotimi, så är dessa ingrepp lättare att överrblicka och kontrollera vs piller. Jämfört med effekterna av 20 års konsumtion av psykofarmaka av olika slag i ett sådant komplext system som hjärnan så är det knappast ett trubbigt instrument i ett framtidsscenario inte allför avlägset så kan denna avancerade “lobotimi” erbjuda bättre lösningar än roulettpillrerna eller komplettera dem i kombination med olika verbala terapiformer. Visst innebär det ingrepp på hjärnan men droger är också ingrepp och dras med långt mer oöverblickbara bieffekter och randomiserade sidoeffekter.

Skickat 22 december 2004, 05:28 #

7Jalle skriver:

Att läkarna skriver ut för mycke medeciner stämmer, jag känner till en rad med folk som pga deppretion har sökt sig till psykvården för att få hjälp och har kommit ut därifrån med recept på benzo och liknande medeciner och som nu sitter fast i missbruk. Endel har även blivit riktiga narkomaner efter att ha sökt hjälp. Och det började med recept på xanor sobril eller stesolid.

Skickat 25 januari 2005, 03:07 #

8Freja skriver:

Hjalmar

Jag läser “Too fast for love” just nu och jag tycker den är helt suverän!
Jag tror att du tar den på alltför stort allvar. Jonas Inde är skådespelare, komiker, det är meningen att han som författare skall fängsla läsaren och göra narr av sådant som många tar på grovt allvar! Jag sitter ofta och skrattar högt åt hans sexistiska och groteska språk. Men framför allt: när han väl är allvarlig så förstår jag honom och vet vad han har gått igenom. Jag har själv varit i psykos och bott på psykhem, blivit sårad och utnyttjad, och för att orka med alla minnen och alla hemskheter i världen utan att kollapsa igen så måste man ta allt med ett skratt i mungipan, så är det bara.

Skickat 27 januari 2005, 16:01 #

9Eric skriver:

Vi har idag under kort tid fått många nya sätt att kommunicera, inte minst via Internet… och samhället är under förändring, sannolikt snabbare än någonsin. Fortfarande bärs det till synes upp av det “industriella samhällsparadigmet” ... som egentligen har passerat sitt bäst före datum… Industrierna kommer att finnas kvar… och tekniken kommer att fortsätta att förbättra våra liv, men den kommer inte att lösa vår tids stora frågor.

Gamla normer löses upp. Vad är viktigt? Mer prylar? Relationerna mellan varandra… och till annat som lever; djur och natur? Hur prioriterar vi? Hur är balansen där emellan, vårt intresse för prylarna och ”det med en vilja att förverkliga sig själv”?

Jonas är bara en av många som trampar upp nya marker, kanske inte självvalt, utan för att vi är där nu, för att det inte finns någon väg tillbaka, för att det inte finns något att hålla fast vid för att konservera det gamla. Människans natur är att utvecklas. Det gör vi på många plan, men oundvikligen kommer vi alla förr eller senare till en punkt då ens relationer till andra människor blir det centrala för ens egen utveckling. I en värld där en fortfarande massiv klump på ett otidsenligt sätt i för stor utsträckning är upptagna med sitt eget kan en människa som kommit att utveckla ett beroende av andras närhet bli väldigt ensam, trots att människor tills synes finns tillgängliga. Vi har inte bara ett beroende av fysisk närhet, utan även av kärlek. Att ge och få kärlek. Grunden för kärlek handlar om bli sedd för den man är. Är man “Too fast”, för mycket före sin tid, en visionär som ser en större potential än andra i vad vi har att ge varandra… finns det kanske inte någon svarar – och blir det ensamt. Det blir ett liv utan närhet, utan kärlek. Utan kärlek finns man inte… och då är det inte långt ifrån naturligt att falla från tredje våningen. Jag är med dig Jonas och alla andra som kanske kan känna igen sig i min beskrivning… av hur jag själv har mådde under en period 1997-1999… och i viss grad kan känna idag, även om jag idag på ett bättre sätt kan förhålla mig till andra människors stora tveksamhet och velighet inför att våga göra det de innerst inne skulle vilja göra. Man får lära sig leva med mycket här livet :)

Skickat 10 november 2005, 06:28 #

10daniel skriver:

Hjalmar nar jag laste det du skrivit om ”Too fast for love” insag jag att det ar tur att det finns manniskor som skriver som Jonas Inde. ”Too fast for love” har hjalpt mig sa mycket att det svenska spraket inte racker till for att beskriva hur mycket. Nog babblat nu skulle bara vilja tacka dig Inde for ditt mod och din svarta humor som jag formligen alskar. Kanner igen mig i sa mycket av det som du skriver. Har last din bok sakert 10 ggr redan, maste ha den med mig nar jag gar hemifran,kanner mig sa trygg med den i vaskan. Dina ord, din genialitet talar direkt till mitt inre. Sitt inte och tryck for lange pa bok nr 2”Gotta have it now”. Avoir suckers…

Fran en dare till en annan.
Paris 01.02.06 2006

Skickat 1 februari 2006, 23:00 #

11Peter Frantz skriver:

Jag tycker att Tommy har rätt. Man ska bara ha snygga pcykologer. Annars är det lätt att man tröttna. Har själv haft problem med psykoser och läkaren säger att jag har en narsisistik läggning, men jag vill inte ha mediciner. Utan att känna Tommy så tycker jag att det är bra att han vill ha snygga pcykologer. Resten kan man sätta på ett isberg någonstans.

Skickat 1 juni 2006, 08:58 #

12Anna skriver:

Ville bara säga att den här sidan var kanon, många pratar inte ens om sånt här längre. Men det behövs!!!
Bra sida
Ska genast läsa boken
/@

Skickat 11 oktober 2006, 21:50 #

13Karamella skriver:

Hej,
Jag är tjej på 25 år och håller på att kvävas av min ångest. Jag har panikångest. Min läkare som jag hade gick i pension och nu har jag ingen medicin. Nu törs jag inte gå ut, mitt liv är bara kaos. Jag är inte så duktig på blogger och chatter. Men vet du någon “bra” läkare som kan hjälpa mig med Iktrovil och benzo. Om du vet någon så har jag en hittelön för dig.
Jag vill bara skriva att det är verkligen seriöst, jag sitter bara och gråter och vet inte vad jag skall göra.
Om du kan hjälpa mig.
Maila till: karamella108@hotmail.com

Skickat 7 februari 2008, 11:36 #

14Joakim skriver:

Karamella: Det är kanske inte detta du vill höra, men jag har inget bättre råd än att du söker dig till din närmaste psyk akut. Om det är panikångest du lider av är Iktorivil, eller andra bensodiazepiner, ingen hållbar lösning. Du behöver sannolikt serotonerga läkemedel — och/eller kognitiv terapi. Lycka till!

Skickat 11 februari 2008, 20:15 #