26 november 2004
Google jobbar vidare på att göra all världens information universellt nåbar, vilket resulterar i en växande flora av olika sökvertyg. Froogle har ju funnits med ett tag, men kommer man även med Google SMS, Google Print och även Google Scholar. Alla dessa är nyheter för mig och jag undrar om det är något jag har nytta av överhuvudtaget. Jag undrar om inte Google har utvecklat ett allvarligt den som gapar över mycket-syndrom, där ett alltför stort antal understimulerade IT-kids sitter och uppfinner kul saker som allmänheten inte efterfrågar.
När det gäller just Google Scholar har det framförts viss kritik som gör gällande att denna tjänst kan utgöra ett problem snarare än en resurs. Lars Våge, på Internetbrus.com, säger så här :
Som anställd på ett akademiskt bibliotek känns det lite oroande att Google skjuter in sig på det här området. Risken är att studenter och forskare vid våra universitet och högskolor kastar sig över denna söktjänst bara för att google.com finns i webbadressen. Med tanke på den mängd mycket innehållsrikare och mer välstrukturerade databaser som finns till denna grupps förfogande genom deras lärosätens bibliotek kan de göra sig själva en björntjänst.
Han har nog en poäng i att det fortfarande bara är en liten del av vetenskapliga arbeten som finns på nätet och kan indexeras av sökspindlar.
1Dennis skriver:
Jag använder Google Scholar som ett komplement till de databaser jag har tillgång till genom universitetet. I stort sett alla tidskrifter jag har intresse av har en moving wall som gör att man inte får tillgång till de allra senaste artiklarna. Med hjälp av GS kan man ofta hitta de artiklarna hos författarna, som utkast eller working paper till exempel.
2Annica Tiger skriver:
den som gapar över mycket-syndrom” skriver du. Det har jag funderat över länge.
Annica
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…