18 juni 2004

Om skjortor & varför man bör bära dem

Min kära mor undrade nyligen om jag blivit beroende av att köpa skjortor. Jag fruktar att det kan vara på väg dithän.

När jag var yngre var det så gott som bara skjortor ifrån H&M som existerade i min begreppsvärld. Jag hade en del grundläggande anatomiska bekymmer som gjorde skjortor härifrån problematiska. Om jag valde en skjorta som var lagom i kragen slutade ärmarna en bit upp på överarmen. Om jag istället valde en skjorta med tillräckligt långa ärmar var istället kragen tillräcklig för två halsar och jag hade dessutom ett helt tält av tyg som fladdrade runt midjan. Detta gjorde att jag överhuvudtaget inte använde detta plagg under åtminstone tio år av mitt liv.

Så en dag förlöstes jag. För ungefär tre år sedan skulle jag på en begravning och behövde då en vit skjorta. Jag provade runt en del och fann tillslut en bländvit Eton med extra lång ärm. Den satt som gjuten. Både jag och min sambo blev förbluffade. Kunde verkligen skjortor se så här bra ut på mig? Begreppet extra lång ärm tycktes som en skänk ifrån ovan, men snart erfor jag smolk i glädjebägaren. Här i Sverige görs inte särskilt mycket för oss långarmade/smalhalsade. Problemet visade sig dock inte vara helt olösligt då det går att beställa skjortor med dessa långa ärmar mot en tilläggskostnad. Visserligen blir det rätt dyrt, men har man en gång provat en välsittande skjorta är det svårt att gå tillbaka till något annat.

För mig är en skjorta inte bara ett plagg utan också ett stycke självförtroende. En välskräddad skjorta ger automatiskt en värdig hållning och en förnöjsamt återhållen utsiktspunkt mot resten av världen. I en välsittande skjorta är det svårt att känna sig grå och eländig. Vardagen skiner istället upp en smula.
Myntet har emellertid två sidor. Medan en riktigt snygg skjorta kan få dig att känna dig överjordlig kan en taskig skjorta få dig att känna dig låg i skorna och verkligen få självkänslan på sned. Det skadar därför inte att beväpna sig med en smula know-how innan man går ut på shoppingrunda.

Snitt

Vad beträffar skjortans snitt finns det ett par punkter man kan ha nytta av att känna till. Vi börjar med kragen. Kragarna finns i ett antal varianter. Jag känner till de följande:

Turn down. Även kallad klassisk krage. Funkar till det mesta, även om jag personligen tycker den ser rätt grå och trist ut.

Cut away. Min favorit för närvarande. Jag tycker den är lite ungdomligt coolare än den föregående och den är dessutom perfekt för feta slipsknutar av Windsortyp. Somliga tycker kanske att denna krage kan se lite märklig ut när man har den uppknäppt, men det gör inte jag. Smaken är som bekant olika.

Barrel. Denna reminant från sjuttiotalet, som vi såg Roger Moore bära i “Leva och låta dö” tycks nu åter vara på modet. Med en höjd på omkring sex centimeter och åtminstone två diagonalt sydda knappar i halsen har kragen fått sitt namn efter den tunnliknande form som bildas när man har den helt knäppt. Tufft värre. Kanske en ny favorit.

Button down. Fjantig uppfinning där kragsnibbarna fixeras mot bröstet med varsin knapp. Ursprungligen designad för att polospelare inte skulle ha snibbarna flaxande i ansiktet under spel har den ingen plats i vårt moderna samhälle. En veritabel dödssynd att bära tillsammans med slips och kostym. Usch.

Button under. Variant på den ovanstående där knappar och hål är dolda under själva kragsnibben, där man åtminstone inte behöver se dem.

Pin och tab. Rariteter där kragsnibbarna hålls samman av en nål respektive tygflärp med knapp. Jag har aldrig ens sett dessa i verkligheten, men väl i filmens värld.

Nästa detalj att fundera över är kanske manschetterna. Det finns i princip två grundutföranden: dubbel manschett, även kallad french cuff, samt enkel manschett. Den förra knäpps med manschettknappar och den senare med vanliga knappar. Traditionellt anses den dubbla manschetten vara mer formell, men gränserna för detta har nog börjat suddas ut.
Det finns naturligtvis variationer och kombinationer av de två grundutförandena. Inför filmen “Dr. No” lät man designa en dubbel manschett, som knäpptes med vanliga knappar. Detta för att Bond snabbt skulle komma ur kläderna (hrm). I filmen “Ocean’s Eleven” bär Brad Pitt skjortor med enkel manschett av osedvanlig längd (uppskattningsvis omkring tio centimeter) med hela tre knappar.

Sedan kommer vi till knappslån. Traditionellt syr man skjortor med en dubbel knappslå, där knapphålen stadgas av det dubbla tyget. Numera har det blivit allt vanligare med en enkel och till och med en osynlig knappslå, vilket ger ett lite hippare intryck. Personligen föredrar jag det senare. Det finns även exempel på dold knappslå, där knappraden helt döljs av tyg.

Så har vi bara två designdetaljer kvar; ryggveck och bröstficka. Ryggvecken existerar för att skapa en liten tygreserv att ta av när man behöver sträcka fram sina armar. Antingen sitter ett dubbelt veck i ryggens medellinje, eller två enkla veck ut mot respektive sida. Jag föredrar det senare, då det ger en slätare passform över ryggen. Numera hittar man även skjortor utan ryggveck, vilket går precis lika bra.
Vad beträffar bröstficka föredrar jag att inte ha någon. Jag använder den aldrig och den försvårar bara strykningen. Så det så.

Passform

Enligt min uppfattning skall en skjorta sitta ledigt, men ändå så pass figursytt att det inte finns något överflödigt tyg över bröst, rygg eller midja. Detta uppnås bäst om skjortan är måttsydd efter din kropp, men det är få förunnat att kunna anlita en skräddare i detta vårt avlånga land. Det är dessutom min erfarenhet att just skräddare inte har särskilt roliga skjorttyger på lager. En medelväg är att välja en standardskjorta efter kragnummer och sedan med skräddares hjälp anpassa ärmlängden. Detta brukar gå hos de flesta kvalitetsmärken, även om det brukar kosta runt 200 kronor extra. När det gäller skjortans passform i övrigt gäller det att hitta ett märke som sitter bra. Hos somliga märken kan man dessutom välja mellan olika stilar, från traditionell till mer slimmad.

Vad skall man dock tänka på när det gäller passform? Det första är kragmåttet. En för stor krage ser direkt löjlig ut när man har den knäppt och en alltför liten ger obehagliga kvävningskänslor. Om man inte vet vilken kragstorlek man har ber man enklast expediten om råd och måttband. När det gäller ärmlängden bör manschetten gå ner runt två centimeter på handen, så att den syns under en eventuell kavajärm.

Tyg

Det finns förstås en uppsjö av olika tyger att välja mellan. De flesta är någon form av bomullstyg, även om linne och siden också förekommer. Personligen föredrar jag något av de modernare bomullstygerna. Dels för att de går att tvätta i tvättmaskin och dels för att de numera oftast är mer eller mindre strykfria. Det senare innebär visserligen inte att man slipper stryka dem helt och hållet, men de håller sig släta betydligt längre. Jag har några skjortor sydda i en blandning av bomull och siden, som jag fick uppsytt i Thailand. Detta material är också strykfritt och mycket behagligt, men måste handtvättas. Måttligt roande.

Märken

Märken finns det många i allehanda prisklasser. Man måste därför prova runt innan man hittar det som passar en själv. Om man har en genomsnittlig kroppskonfiguration kan man skatta sig lycklig då man i princip kan välja i vilken prisklass som helst. Om man avviker ifrån normen blir det värre och man måste ofta gå till de lite dyrare märkena, där möjligheterna för personliga justeringar är större. Själv har jag för närvarande fyra favoriter:

Eton. Den första dyrskjortan jag stiftade bekantskap med. Otroligt slitstark och tvättäkta. Jag köpte en svart Eton för åtta år sedan och den är fortfarande svart som natten (och bärs numera av min lillebror). Snittet kan dock vara lite gubbigt. Det finns en lite ungdomligare kollektion (Trend), men jag har aldrig sett den i en affär. Denna skjorta går att få med extra lång ärm.

Sand. Den första välsittande och coola skjorta jag upptäckte. Sand gör hjärtskärande vackra skjortor som är lätta som luft och skimrar som en solbelyst tropisk sandstrand. Kroppsnära och betydligt snyggare i snittet då de flesta har en enkel knapprad och saknar bröstficka. Jag är osäker på om dessa går att få med extra lång ärm.

Stenströms. Dessa vackra och välgjorda skjortor går att få i nästan vilket mönster och snitt du vill. Jag har alltid tyckt att dessa skjortor har varit rätt trista ända tills jag gick in i en affär i Helsingborg och fick se deras fulla utbud. Fantastiskt!

La Chemiserie Traditionnelle. Min nuvarande favorit. Detta är egentligen ett franchising-företag från Spanien, som säljer måttsydda skjortor världen över. I Sverige finns de för närvarande i Helsingborg (ligger på Kullagatan), Stockholm (Grev Turegatan 10 och [Tegnérgatan 14) och Göteborg (Drottninggatan 69). Man går in, får hjälp med måtten och väljer och vrakar bland tyger, manchetter och kragar. P å två veckor är skjortan sedan uppsydd. Priset ligger mellan 650 och 1200 kronor beroende på tyg. Underbart.

Det var allt, gott folk. Spara ihop pengar, bränn dem på en snygg skjorta och luta dig nöjd tillbaka.

Arkiverat under: Kläder