10 maj 2004

Nikon D70

Jag är hemskt ledsen, men nu blir det prylbögeri.

Jag och Anna köpte för några veckor sedan vår hett efterlängtade digitala spegelreflexkamera (systemkamera), trots en avsevärd prekonsumptionsångest. Efter mycket velande föll valet på Nikon D70, framför Canon EOS 300D, mest på grund av att Nikon kändes mer rejäl och mindre plastig. Vi köpte kameran i ett kitt med AF Nikkor 18-70mm optik, vilket tydligen tillfälligt är svårt att få tag på här och där.
När man lägger upp så här mycket pengar förväntar man sig en kamera som i stort sett överglänser ens vildaste fantasier och till en början var det verkligen så. En systemkamera med digitalkamerans alla fördelar får verkligen hjärat att bulta. Kameran reagerar intuitivt och exakt, med en autofokus som är precis hur snabb som helst. Om man vill använder man något av kamerans alla automatprogram och den fungerar då i stort sett som vilken “titta och tryck”-kamera som helst. Riktigt roligt blir det emellertid först när man börjar använda sig av halvmanuella eller manuella inställningar.

Så långt är allt frid och fröjd. När jag till sist satte mig vid datorn för att beskåda resultatet blev jag en smula beviken. Bilderna kändes lätt underexponerade med onaturligt mättade färger och dessutom utan den distinkta skärpa som min gamla Olympus presterade. Först blev jag ilsken, sedan satte jag mig ner för att se om problemet gick att lösa. Det gjorde det.

Jag fick lära mig att den bild en digitalkamera presenterar som slutresultat inte är den bild som träffar CCD-sensorn, utan en bearbetad sådan. Det sätt som kameran bearbetar bilden, bland annat dess skärpa och mättnad, går att ställa in till det man föredrar. När det gäller digitalkamerors tendenser till att underexponera motiv gick detta att lösa genom att ladda ner “en korrigeringskurva” för färgtoner, som man sedan kunde tanka över i kameran. Vipps tog den skarpa och naturtrogna bilder. Denna information kunde man förstås inte läsa sig till ur kamerans annars så omfattande manual, utan man fick som vanligt söka sig till Internet. Det visade sig att jag var långt ifrån den första som var missnöjd med kamerans fabriksinställningar och jag hade mycket nytta av de korrigeringar som andra genom trial and error funnit vara de bästa. Det är tur att man inte är ensam här i världen.

Arkiverat under: Fotografi