31 mars 2004
Jenny skriver ett indignerat inlägg i debatten om det maktmissbruk den katolska kyrkans ledning utövar bland annat i frågan om abort och preventivmedel. Hon menar att Vatikanen på ett mycket medvetet sätt väljer att utöva sitt inflytande i länder med lägre utbildningsnivå, där befolkningen inte har en chans till en second opinion, med resulterande överbefolkning, sjukdom och lidande. Bland annat påstår kyrkans företrädare i Afrika att kondomer sprider HIV, med resultatet att de unga inte vågar använda dem.
Jag vet inte hur mycket sanning som ligger bakom dessa påståenden, men förmodligen mer än jag vill tro. Tanken svindlar, nackhåren ställer sig på ända och jag får en kväljande smak i munnen när jag läser det här. Jenny ställer sig slutligen den berättigade frågan vad religion egentligen tillför mänskligheten. Har den spelat ut sin roll?
Jag är definitivt ingen religiös person, men har ändå alltid haft respekt och en smula beundran för människor som har en livsövertygelse på det sätt som en utmejslad religion innebär. Själva trosmomentet tycker jag är hedersvärt, men det är bra inskränkt och direkt korkat att avskärma sig från våra nutida vetenskapliga förklaringsmodeller om hur verkligheten fungerar. Bokstavstro är både naivt och retarderat och förmodligen det sista vår skapare (om det nu finns en sådan) hade i åtanke när han skapade oss med fri vilja och förmåga till reflektion och kritiskt tänkande. Det fundamentalistisk religion (katolicism inräknad) håller på med är ett sista patetiskt försök att rädda forna tiders position som en maktfaktor i samhället. Trams.
1Jenny skriver:
Jag vet inte heller vad som ligger bakom påståendena, mer än vad de sa i programmet jag såg på TV där ärkebiskopar och andra uttalade sig i frågan. Men jag håller med dig: jag skrev ett inlägg för ett tag sedan om livets mening och godhet och jag kan verkligen respektera och beundra dem som har funnit det, men så fort man börjar anse sin egen uppfattning mer värd än andras och vilja pådyvla andra sina egna värderingar blir det lätt väldigt fel.
I korthet alltså: Amen. Till det du skrev, alltså.
Joakim Hertze är läkare och blivande psykiatriker, med särskilt intresse för tillstånd som drabbar hjärnans kognitiva förmågor. Här publicerar han sina alster och bloggar om saker som intresserar honom. En smula spretigt — som livet självt minsann. Läs mer…